Bakgrund
Han såg dagens ljus för 100 år sedan, 1907 i november. Närmare bestämt söndagen den 10:e på Sörhauggatan i Haugesund. Han var första barnet i en syskonskara på sju barn. Det skulle bli fyra flickor och tre pojkar varav den yngsta senare blev min far.
När Peder som detta handlar om växte upp fanns det hopp inför framtiden. Haugesund var redan då en viktig fiskenäring för Norge. Här fanns en stor fiskeflotta och gott om arbetstillfälle i sill industrin. Han fick gå i skolan och t.o.m. ta en examen i middelskolan med bra betyg. Så framtiden låg framför hans fötter. Dock skulle han bara hinna fylla 7 år när första världskriget bröt ut 1914 som ställde till det för Europas invånare. När kriget tar slut 1918 så fortsätter han med sin skolgång och hans föräldrar skaffar sig ett hus på Kirkegatan 135 i staden Haugesund. Gör gärna en rundvandring bland kvarteren på Sørhaug. Vid 17 års ålder så införskaffade han sig ett pass så han kunde ta tjänst ombord på något fartyg för vidare resa ut i världen. Förmodligen var det en dröm som de flesta gick och bar på den tiden, att kunna emigrera till det stora landet i väster, Amerika. Hans far Mathias (min farfar) hade redan som barn och vuxen varit i Amerika.
Over there
Säkert hade han hört sin far berätta om landet med de stora möjligheterna. Redan som 11 åring ska hans far ha varit i North Dakota mellan åren 1894 och 1897. Nåväl med detta som underlag för de berättelser som han måste ha hört av sin far kan man bara tänka sig hur det måste ha framstått. Säkert lade han till ett och annat för att krydda berättelsen. Peder måste ha tyckt att framtiden inte fanns i Norge utan ”over there” Som 17 åring tog han värvning på en båt. Hans pass som var nytt visar att han kom till Tyne Port i England 11 nov 1925. Tyne port ligger vid floden Tyne och förbinder Newcastle i norra England med Atlanten. Exakt datum när han stannade i USA vet jag inte. Han skrev i några brev till mig innan han gick bort hur illa det var i USA under den första tiden. Peder tog efternamnet Bertin efter sitt andra förnamn Bertil vid sin ankomst till USA. Man kunde inte heta Kvalevaag i USA, det kunde ingen uttala och knappas nu heller. Jag har hört det mesta i den vägen och även sett de flesta felstavningar.
Arbete i Amerika
Första året i USA bodde han på en Camp och arbetade för en svensk. Exakt vad arbetet bestod i vet jag inte. Han skriver i breven till mig på gammal norska och som en gammal man på 80 år är det inte så enkelt att få allt på rätt plats. Han nämner bl.a. att 1929 var det 28 milj arbetslösa i USA. Han for till New York för att arbeta som snickare. Där gick han arbetslös i 4 månader. Han träffar en svensk som gav honom 10 cent så han kunde köpa sig ett bröd och en kopp kaffe. Det går inte att föreställa sig hur det var för alla dessa människor som inte kunde få något arbete. Knappt mat för dagen, det måste ha varit svårt.
Peder har efterlämnat sig fyra dokument som visar att han anlöpte hamnen i New Orleans La. Han tjänstgjorde ombord på S. S. Abangarez vid minst fyra resor till New Orleans. Fartyget ägdes då av United Fruit Co. Tidigare var fartyget inblandad i en allvarlig olycka 28 oktober 1923 med en U-båt i Panama kanalen. Läs mer om olyckan. Fartyget deltog också i en konvoj (UGS-40) över Atlanten under kriget den 11 maj 1944.
Hans syster Marie, näst äldst i syskonskaran hjälpte han med att emigrera till New York 1930. Marie reste från Stavanger 27 mars samma år med linjen Hvite Stjerne. Ett rederi som utförde många överfarter med emigranter till New York från Norge. Vid ett tillfälle 1932 träffade han sin far i New York men han återvände till Norge där han senare drunknade tillsammans med sin andra son Jacob. De skulle ut med en liten roddbåt för att ta upp hummertinor. Det har berättats att Mathias, Peders far hade planerat att ta med sig resten av sin familj till USA. Min far som var endast fyra år när denna hemska olycka inträffade har fått höra att familjen hade köpt biljetter och allt var klart för dem att emigrera dit.
Nu försvann han och sin son ner i havet med biljetter och allt.
Någon gång omkring 1930 så börjar Peder arbeta ombord på bogserbåtar i New York’s hamn. Han fick arbeta med allt möjligt som jungman. Det var nog ett spännande arbete för en ung pojke att börja på en bogserbåt i hamnen i en av de största städer i världen och hjälpa fartygen till och från kajen. Han stannar ombord på en av båtarna Turecamo Girls som företaget B.Turecamo Towing ägde. Han blir kvar till sin pensionering runt 1972 då han slutar som kapten ombord på en av deras båtar. Han träffar sin blivande fru Jennie och de gifter sig 1937 i New York. De bosätter sig på ”Bay Ridge” i Brooklyn där de tillbringar den mesta tiden av sina liv. De får inga barn men Jennie systers barn gläder dem mycket bl.a. följer han sin frus systerdotter Valrie till altaret när hon gifter sig. Läs mer om Bay Ridge i New York och titta på flera foton från en svunnen tid.
Vill ni se mer av New York och Manhattan besök denna sida. Han ägnade två år att vandra gata upp gata ner. Massor av fina foton.
Hemma igen
1970 återvänder han till sin hemstad Haugesund och träffar sin mor för sista gången. Han har inte sett henne sen han lämnade Norge för 45 år sedan. Några månader senare efter hans besök dör Jørgine (min farmor). Nästa gång han är på besök i Haugesund är i september 1972. Hans fru Jennie har då nyligen gått bort på sommaren endast 53 år gammal. Besöket i hemstaden där han träffar sin kusin Jacob Viestad finns bevarat i form av en tidningsintervju där han berättar om sitt liv. Efter sin pensionering flyttade han till varma Florida vilket många pensionärer gör i USA och till staden St. Petersburg. Där skaffade han sig en bostad som han trivdes väldigt bra med. Det var till denna adress jag hade min brevväxling med honom, en fascinerande sådan med en blandning av gammal norska och engelska. Trots sin höga ålder skrev han felfritt på norska.
Han gör ytterligare en resa till Norge 1992 efter att ha blivit inbjuden av hans systerbarn. Det skulle bli sista gången för att aldrig mer återse sitt ”hjemeland”. Han besökte sin 2 år yngre syster Martha och hennes barn. De genomförde flera resor genom södra Norge och speciellt en upp till Karmøy utanför Haugesund där en rundvandring tog vid. Peder och hans syster Martha hade många fina stunder tillsammans. Det var många år sen de hade setts sen barndomen. Han valde själv att ta in på hotell i Haugesund de sista dagarna han var i Norge innan han flög hem till USA och Florida. Det var säkert många fina minnen han fick bara genom att vandra runt i sin gamla hemstad.
Han kunde säkert se hur staden hade förändrats och utvecklats sen den dagen han for ut på sjön för att senare bosätta sig ”over there” De tankar som går genom hans huvud måste ha tett sig märkligt, att både känna igen sig och inte. Sista tiden i sitt liv blir Peder sjuk och får problem med sitt hjärta. Han faller omkull i sin lägenhet och bryter höften. Han blir sämre och läggs in på ett rehabiliteringshem. Snart förs han över till sjukhus där han avlider den 14 april 1996, 88 år gammal. Han begravs intill sin fru Jennie på The Evergreen Cemetary Brooklyn New York.
När jag besöker New York och stadsdelen Brooklyn ska jag vandra runt i de gamla stadsdelarna och se mig omkring. Då ska jag ha med en fantastisk fin bok jag fått i present (Brooklyn Then and Now) av min kusin Per som köpte den i New York. Den är full med fina bilder och beskrivningar. Den ska få bli min reselitteratur.
Allan Kvalevaag
2021-05-22