Karmøy kyrkor

Avaldsnes kyrka eller som den också kallas Olavskyrkan, som blev byggt 1250 av Håkon IV Håkonssen (1204–1263), det främsta minnesmärket över Avaldsnes storhetstid. Kyrkan är också en symbol för slutförandet av rikets enade av Håkon Håkonsen. Kyrkan är byggt ovanpå en gammal hednisk kultplats. Vid kyrkan står en bautasten 7,2 meter hög, ”Jungfru Marias Synål” som står på sin ursprungliga plats. Namnet kommer från en inristning i stenen Mikjall Mariu Næstr ”Mikael näst efter Maria”. Ärkeängeln Mikael är den som står efter Jungfru Maria i rang. Mikael är den ängel som kommer att blåsa i ett horn på domedagen för att kalla in själarna. Sägnen säger att när stenens topp når kyrkans vägg då är domedagen här. Detta har gjort att präster genom åren huggit av bitar på toppen av stenen för att förhindra domedagen. Sägnen härstammar från de första kristna som tillägnade alla tidigare hedniska platser till ärkeängeln Mikael. Man vet att kyrkan under katolsk tid hade både ett St. Olavs altare och ett Jungfru Maria altare. Kanske hade kyrkan också ett altare för Mikael. Den andra kyrkan på Avaldsnes var ett åttasidigt kapell som man vet stod kvar år 1610. Den nuvarande kyrkan blev byggt av Håkon Håkonson ca: år 1250 som en del av kungsgården. Den byggdes till ära över St. Olav och många pilgrimer har besökt kyrkan. Hantverkarna som byggde kyrkan hade utbildats för ändamålet i England. Under medeltiden kallades prästerna för ”sira” man vet att prästen på Avaldsnes år 1301 Sira Bård hade besök av biskop Arne från Stavanger. Vid denna tidpunkt höll man ett lagting på Avaldsnes och vid lagtinget år 1322 hade Avaldsnes två präster. ”Hallr ok Jon prestar a Awallznese”, står det i ett brev till kungen. Många präster klagade över utgifter för gästabud vid lagtingen på Avaldsnes. Man vet att den siste katolske prästen hette Hans Diser och var tysk och drev handel, han var i Danmark med varor år 1521. Hans historia är märklig eftersom han slutade sina dagar som sjörövare av utländska skepp år 1535. Reformationen med Luther hade svårt att få fäste på Avaldsnes. En sägn nämner att de som vägrade överge katolicismen höll mässor i ett bergrum på det 300 m höga Valhäst fjället. Stället kallas än i dag Prästvarden. Man vet bestämt att Olavskyrkan plundrades på alla sina skatter och att kyrkan minste mycket av sina intäkter eftersom folket inte respekterade de nya prästerna och inte betalade var tionde till kyrkan. Detta lede till att kyrkan började förfalla. I början av 1600-talet var Abraham Engelbretsson präst på Avaldsnes. Kung Christian IV besökte Avaldsnes år 1607 där han frågade prästen varför han hade så kort prästkjol. Varav Abraham Engelbretsson svarade ”Den er blitt beklippet tilligemed kallet”, med det manade han att intäkterna till kyrkan var så dåliga att han inte hade råd till mer. Det var ofta strid mellan prästerna på Avaldsnes och biskoparna om mer pengar till kyrkan. Särskilt prästen Christen Bentsen Skaaning (från Skåne), som var präst på Avaldsnes från 1635 till 1679 – alltså i över 40 år. Han ansökte hos kungen om extra medel för att rusta upp prästgården som förfallit. För att plussa på intäkterna till kyrkan så handlade han med sill fast detta var förbjudet för prästerna. Christen var en präst som hade stor respekt av folket, och han var med vid flera kungahyllningar. Han fick många barn minst tio barn växte upp och bildade egna familjer i byarna runt Karmsundet.

Den äldsta sonen Bern blev den präst som efterträdde Christen men han hade en dålig vana att supa och var inte populär. Det var ett hårt jobb att vara präst på Avaldsnes eftersom det var en berömd kyrka så det blev nödvändigt med extra personal som hjälpte prästerna. Här fanns klockare, en medhjälpare, tjänstefolk, kyrkvärdar och skollärare. Gudstjänsterna på söndagen kunde hålla på i flera timmar, folket fick gå upp tidigt för att hinna till kyrkan särskilt de som bodde på Askdal. Många somnade under mässan och år 1645 anställdes det en man som gick runt med en käpp och väckte folk som sov. En av de populäraste prästerna var Johan Lyder Brun som var präst 1838 till 1848. Tillsammans med sin fru Karen fick han tolv barn. Johan Lyder Brun tjänade pengar som amatör arkeolog, han var den som lät gräva ut Flaghaugen där han fann en stor guldring som han sålde till universitetet i Christania (Oslo). En gång var Johan på resa från Bergen till Avaldsnes en lördag med biskopen Jakob von der Lippe när det blåste upp till storm och de fick söka skydd på Sveio. Ryktet gick om att den populäre prästen var i närheten och det slutade med att han var tvungen att hålla en predikan för folket i en sjöbod. Nästa dag gav de sig av igen men råkade återigen ut för en storm, de trodde deras sista stund var kommen. Men de rede ut stormen och kom fram till Avaldsnes, där väntade folk på att prästen skulle börja sin predikan, han gick upp i predikstolen och började. Efter gudstjänsten sa biskopen att det var den bästa predikan han någonsin hört och undrade när han skrev den. På havet när vi väntade på att dö svarade Johan.
Uppe till höger på kyrkdörren kan man fortfarande se skadorna av kulhålen från flyganfallet. I februari 1870 kom Lars Oftedahl som vikarierande präst i elva månader. Oftedahl var en känd väckelsepredikant. Han talade till folk på ett sätt så att folket förstod, han skrev sånger och införde en folkhögskola för unga. Under sina elva månader höll han omkring 200 möten i kyrkan. Efter reformationen förföll kyrkan, särskilt taket som ursprungligen var täkt med koppar. 1929 restaurerades kyrkan till så som den ser ut i dag. Under andra världskriget ville tyskarna riva tornet på kyrkan för att engelska piloter använde det som landmärke när de skulle fälla bomber i sundet. Tornet räddades av befolkningen som byggde med svenskt material ett stort träskydd över kyrkan så att den bara såg ut som en vanlig kulle. Under ett flygangrepp upptäckte en engelsk flygare byggnaden som han trodde var ett ammunitionsförråd och började beskjuta kyrkan, det blev några kulhål som än idag syns på kyrkan.

Klicka för brandbild

Kopervik kyrka var en korskyrka ritad av arkitekten Jakob Wilhelm Nordan i ny renässansstil. Kyrkan invigdes 2 oktober 1861. Det gamla altaret var från 1906, målad av August Eiebakke som i sin tur var en kopia av ”Uppståndelsen” i Bragernes kyrka, målad av Adolph Tidemand. Kopervik kyrka brandskadades 28 oktober 2001. Då förstördes altarstycket och det var nära att hela kyrkan brann ner den gången. En 23-årig man medgav att han startade branden. Ett nytt altarverk tillverkades av Keith Grant som invigdes den 12 juni 2005.

Den 28 maj 2010 förstördes den gamla träkyrkan i en ny brand. Kyrkans personal lyckades rädda silver, några stolar och dopfunten innan de var tvungna i hast lämna kyrkan. Medan brandmännen arbetade med att släcka branden kunde åskådarna se sin vackra vita träkyrka förvandlas till aska. Brandförloppet gick fort, det fanns personer i kyrkan när rök upptäcktes vid 12 tiden, alla kunde dock ta sig ut. Brandväsendet arbetade med att försöka rädda så mycket som möjligt bland annat vissa armaturer togs ut ur den brinnande kyrkan. De flesta i Kopervik har döpts, konfirmerats och vigts i kyrkan. Branden släcktes vid 21 tiden på kvällen. Det finns ännu ingen orsak hur branden uppstod. Tekniska undersökningar inleddes. En ny kyrka i Kopervik invigdes 23 april 2017.

Åkra första kyrka ska ha uppförts omkring 1660. Kyrkan såldes till rika personer då skicket var dåligt att använda den. De var bara intresserad av godset och kyrkan förföll. 1820 revs den för att bygga ny 1821. Altartavlan från den första kyrkan var tillverkad 1663 av en Skotte vid namn Andrew Smith. Altartavlan hänger fortfarande i kyrkan. År 1827 målades kyrkan om till en kostnad av 9 daler och en post som berättar att 32 skilling användes till brännvin åt arbetarna! 1932 restaurerades kyrkan en sista gång, riksantikvariat övervakade arbetet.

Kyrkan är byggd som en ”långhuskyrka” i trä 1821 med 320 sittplatser. Kyrkan byggdes ut 1852 och 1899. Kyrkan består av ett centralt, långsmalt församlingsrum att symbolisera den heliga vägen ”via sacra” från väster mot solens uppgång i öster. Ett klocktorn med två klockor. Denna typ av kyrka har varit den vanligaste i Norge från medeltiden fram till 1900-talet. Många stavkyrkor är byggda som långkyrkor.

Kyrkan ligger väster om riksväg 47 med en äldre kyrkogård. På andra sidan vägen ligger en större kyrkogård.

En ny kyrkan i betong, trä och glas byggdes 1985 söder om kyrkogården och ersatte den gamla kyrkan som en församlingskyrka. Kyrkan har fått tre klockor i sitt torn och en mekanisk piporgel från 1986 byggd av Verschuren, Heythuysen i Nederländerna.

Torvastad kyrka är byggd 1879–1880 av Andreas Syre tillsammans med sin bror Erik vilka även hade byggt Falnes kyrka.
Kyrkan är en ”långhuskyrka” i trä med 450 sittplatser. Kyrkan har två klockor i sitt torn. Orgeln är från 1986 byggd av Åkerman & Lund i Sverige.

År 1912 fick kyrkan en ny altartavla av köpman H Hauge i Stavanger, målad av konstnären Løvig. År 1920 fick kyrkan en ny orgel och 1927 målades kyrkan om där färgerna bestämdes av arkitekt Erdmann. År 1930 satte man in katedralglas i alla fönster i skeppet samt 2 stora och 2 små i koret. Dessa var målad av arkitekt Paulsen från Bergen.

Intill kyrkan finns kyrkogård och en gravlund några hundra meter längre bort.

Ferkingstad kyrka står på gården Kvilhaug mark. Kyrkan är en ”långhuskyrka” byggd i trä. Den invigdes 26 juli 1854 av prosten Sinding och har 300 sittplatser. Klocktorn och altare är från 1600-talet. Orgeln är en mekanisk ”sløyplateorgel” från Norsk Orgel & Harmoniumsfabrik. Runt sekelskiftet 1900 målade kyrkan invändigt.

Gravplatsen ligger 600–700 meter norr om kyrkan vid riksväg 47. Ferkingstad har haft kyrka sedan medeltiden och de tidigare kyrkorna stod längre norrut, inte så långt från Ferkingstad hamn. Platsen är mest känd för spåren av stora byggnadsrester från Kungaborgen och det var där King Ferking (Fartegn) brukade vara.

 

Falnes kyrka
Falnes kyrkobyggnad öster om Skudeneshavn går tillbaka till medeltiden, även om den äldsta kända kyrkan ”Falnes hoffuedkiercke” är från sent 1620 tal. Den gamla kyrkoplatsen ligger strax nordost om gården vid Övre Falnes, och man tror att den medeltida kyrkan var en stavkyrka. Det revs och en ny kyrka byggdes 1642–46. Det var en långkyrka i trä och man var lappad. Denna kyrka revs 1851, samma år som den nuvarande kyrkan byggdes drygt en halv kilometer västerut. Många av de gamla möblerna såldes på auktion.

Branden på prästgården 1842 började på natten. Prosten Fredrik Arentz satt på kontoret och arbetade sent tills han gick i sängs. Fredrik vaknade på natten och gick bort till fönstret för att titta ut. Det var som han kände att det var något fel, har han berättat efteråt. Prästen skrek till de andra i huset och snart kom alla på fötterna. Elden spred sig snabbt av att en gnista hade antänts i en torvlåda som stod intill spisen på kontoret. Det värsta var att alla kyrkböcker och gamla dokument brann upp. De trodde att de fått ut alla men en saknades, Tine. Tine var på andra våningen i ett rum för dig själv som de glömt kontrollera. Drängen Jone skulle försöka rädda henne. Slutligen hittade han Tine och fick ut henne i säkerhet precis innan taket kollapsade. Prästen gladde sig att Tine hade räddats. Till Johne sa prästen: ”Du kan välja din jord var du vill”. Jone valde Dyrland på västra Karmøy och stannade kvar där till sin död. Han tyckte inte om att prata om branden vid prästgården.
Jone ”John” Johannesen 1815–1877 är en släkting till mig som drev gårdsbruket nr 1 på Dyrland mellan åren 1844–1889.

En ny kyrka står på gården Falnes och är en ”långhuskyrka” byggd i trä. Den invigdes 1 oktober 1851 av biskopen Jacob von der Lippe. Det är en stor kyrka med 600 sittplatser. Men det räckte inte därför är stolarna i nedre skeppet tillverkade extra breda för att det kunde stå en rad framför dem som satt ner. De bytte plats med varandra efterhand som gudstjänsten pågick för alla skulle få sitta en stund. Kyrkklockorna är gjutna i Göteborg 1832 och orgeln är från 1867. Kyrkan ligger öster om Skudeneshavn, intill finns en kyrkogård.

 

Vedavågen kyrka är byggd i betong, trä och glas från 2009 med 280 sittplatser.

Foto: Tore Birger Langelandsvik Erland

Norheim kyrka er en församlingskyrka från 1978 i Karmøy kommun. Byggnaden är i betong och har 425 platser. År 1976 påbörjades arbetet med att bygga Norheim kyrka, den 3 mars satte församlingsråds ledaren Tjærand Milje det första spadtaget. Kyrkan byggdes på grund av stor inflyttning till fastlandet, där det inte fanns någon kyrka.

Foto: Tore Birger Langelandsvik Erland

Utsira kyrka ligger på ön Utsira, en egen kommun ute i Nordsjön utanför Karmøy. Det är en ”långhuskyrka” byggd i trä från 1785 med 100 platser. År 1870 fick kyrkan ett nytt altare och dopfunt. 1954 fick kyrkan tillbyggnad av klocktorn, vapenrum och sakristia. Orgeln är en elektronisk från Yamaha 1980.

Det finns en kyrkogård intill kyrkan och några hundra meter längre söderut.

 

 

 

 

 

Allan Kvalevaag
2021-01-16