

Resorna till Amerika
Mathias ska ha rest till Amerika vid 11 års ålder där han ska ha varit i North Dakota mellan åren 1894 och 1897, allt enligt en skeppspassagerarlista från 1923, han reste tillsammans med sin bror Bernt. Varför han återvände till Norge vet jag inte. Kanske var det bara så att det inte var så enkelt att starta ett nytt liv i Amerika. För de som tog honom med sig över havet var inte hans föräldrar utan släktingar till honom. Nästa resa till Amerika som finns dokumenterad skedde den 28 april 1904 då han och hans bror Bernt tog en båt från Stavanger, förmodligen S/S Norge den enda som avgick 28/4 enligt arkiven. Den båten skulle senare förlisa samma år i juni vid St. Helen revet och 658 emigranter och besättningsmän gick till botten, bara 67 räddades. Läs hela historien. Väl framme i England tog de en ny båt från Liverpool den 4 maj 1904 vid namn Cedric. Han skrev in sig som matros och hans bror som gårdsarbetare. De skulle resa till North Dakota och en liten stad vid namn Finley för att arbeta.

Han själv hade med sig 13 dollar och hans bror 5 dollar. De anlöpte New York 13 maj, 1904 för att ta sig hela vägen upp till Finley. Att sen med fantasin fundera över hur man tar sig alla de landmilen vid den tiden, antingen har de åkt järnväg och/eller med häst och vagn. Vad de skulle så långt bort i Amerika vet ingen idag, förmodligen var det arbete och äventyr som lockade. Det man känner till är att de skulle träffa en vän i Finley. Staden eller snarare byn var ett brukssamhälle uppbyggt kring stålindustrin. Nästa resa som är dokumenterad är en resa 1923 med ångfartyget S/S Begenfjord. Fartyget som ingick i Norska Amerikalinjen avgick från Kristiania för att nästa dag anlöpa först Stavanger och sedan samma dag Bergen. Förmodligen steg han ombord i Stavanger som låg närmast hemmet på Avaldsnes. Han anlöpte New York 18/5 där han skulle besöka sin syssling och vän Simon Vigene som bodde i New York på Old Farm House E. 52 Ave Brooklyn. I passagerarlistan finns noteringar om hans hälsa som är bra. De har även noterat hans längd, 170 cm, har ljus hy, blåa ögon och blont hår. Han har inga identifikationer på kroppen vilket menas att han inte har födelsemärken eller tatueringar. Ett märkligt dåtida sätt att hantera och kategorisera människor.
Vid sin sista resa till New York 1932 träffade han sin son Peder för sista gången. Det var med blandade känslor som de möttes. Peder hade under en längre tid skickat pengar till Norge för att hans syster Marie skulle komma dit och bosätta sig, vilket hon senare gjorde. Peder sände henne en biljett och Marie reste 27 mars, 1930 till USA från Stavanger. De pengar som Peder tidigare skickat hade istället används till familjens utgifter vilket ogillades av honom. Men det var svåra tider i Norge och Mathias hade väl svårt att tala om det för sin son vad de använt pengarna till men fick det sagt sista gången de träffades i New York. Om detta har Peder själv berättat på sin ålders höst för mig. Han var länge besviken på hans far som tog Marie pengar. Peder ville hellre att hans far frågade om hjälp men det var väl stoltheten som tog över.
Hur gick det sen?

Mathias återvände till Norge 1932 för att sälja sitt hus och de ägodelar som inte behövdes för ett nytt liv i Amerika. För han hade bestämt sig, nu skulle resten av hans familj flytta dit, hans son och dotter var redan där. Eftersom det inte fanns så mycket arbete för en timmerman i Norge sysslade han med fiske istället tills han kunde åka till Amerika. Hans äldste son som var hemma i Norge, Jacob var tillsammans med sin far också fiskare. De fiskade hummer utanför Kvalavåg. Så en vinterdag den 1 februari tog de båten vid 12 tiden för att ro ut och ta upp hummertinorna.
Det var hårt väder med grov sjö den dagen men inte så det var dumdristigt. Nej de skulle bara ut och plocka upp sina hummertinor. Kusten utanför Kvalavåg upp till Vikene är full med skär och kobbar. Ingen vet hur men de har förmodligen gått på ett skär och kantrat. Vattnet är mycket kallt vid denna årstid och med vattenfyllda gummistövlar blir de fort tunga och sjunker. Det var en fiskare som var ute och la garn som uppdagade vrakdelar, kläder, stövlar och åror som flöt i vattnet. Strax efter kom båten drivande med kölen uppåt och sönderslagen stäv. Han slog larm och man började leta längs stränderna efter överlevande men ingen syntes till. De letade hela eftermiddagen och dagen därpå utan resultat. Dagarna efteråt var det omöjligt att gå ut på havet p.g.a. det dåliga vädret. De försvann i djupet och blev aldrig återfunna. Tragedin var ett faktum, de drunknade tillsammans ute på havet. Mattias skulle fylla 50 år någon månad senare och Jacob skulle bli 20 vid ungefär samma tidpunkt. Han efterlämnade sig fru och fem barn. Det har berättats att Mathias, planerade att ta med sig resten av sin familj till USA. Min far som var endast 4 år när hans far drunknade hade fått höra att familjen köpt biljetter och allt var klart för emigration. Nu försvann han och sin son Jacob ner i havet med biljetter och allt. På den tiden så var inte tron på banker så värst bra. Hur sant detta är kan man aldrig få reda på men det kan mycket väl vara så. Familjen förlorade allt och hade det länge svårt.
Allan Kvalevaag 2022-10-07