Vikingarnas vapen

Stridskonstenskold
Vikingarnas vapen var ofta utsmyckade med både guld- och silverinläggningar. Naturligtvis var det mest de framstående krigarna som hade råd med denna utsmyckning. Fynd visar att man på den tiden ansåg vapnen som viktiga och betydelsefulla. Det annars vanligaste materialet var horn som utsmyckning. Det mest iögonfallande var att vikingarna var utrustade med en sköld. Denna tillverkades i trä med en sköldbuckla av järn. De var målade i starka färger som rött och gult eller andra kraftfulla grundfärger. Mot slutet av vikingatiden blev sköldarna mer spetsformade nertill, Se mer detaljer på Bayeuxtapeten där spetsformade sköldar syns.

Svärdsvard

Detta högt aktade vapen för vikingen var ett vapen som ofta gick i arv från far till son. Vapnet fick ofta ett smeknamn t.ex ”Fotbit” eller ”Huggormen”. De bästa svärden tillverkades i frankiska riket med metoden demaskerat stål, vilket innebar att sammansvetsade järn och stålband av olika legeringar och kolhalt gjorde att klingan kunde bli så stark och seg som möjligt. Senare svärd var gjorda för slag och hugg mer än som stick-vapen. De hade tveeggade klingor och var försedda med en blodskåra i mitten. Svärdet intill är funnet i en grav i Dublin.

 

Spjutet
Spjutet var et av de vanligaste vapen som användes både som handvapen och kastvapen. Spjutet var en viktig del av Vikingens vapenutrustning. Med spjutet kunde dom nå långt i sina kast, mycket tack vare vikingarnas reslighet. En arabisk handelsman Ibn Fadlan skrev en gång ”Jag har aldrig sett så resliga människor, de är högväxta som palmträd.” när han färdades uppför floden Volga.Speciellt de danska vikingarna som var mer organiserade och deltog i längre fälttåg i Frankrike och England där disciplin och uthållighet var avgörande kom bl.a. spjutet till sin användning. spjutspets

När ett slag med flera hundra krigare på var sin sida skulle strida, började anföraren med att kasta ett spjut. Detta spjut kallades ”Odens vapen” över fienden med orden ”Oden äge er alla”. Tanken var att alla krigare i slaget skulle skänkas till guden Oden som ett offer. Därefter startades slaget med att stenar, spjut och pilar föll ner över fienden.

mammen
Klicka för rekonstruerad bild av yxan

Yxor
De vikingar som inte hade råd med svärd använde istället en stridsyxa.
Det är bara ett fåtal fynd av rikt dekorerade yxor man funnit i gravar. Ett sådant fynd är en yxa som grävdes fram från en kammargrav i Mammen på Jylland. Yxan har en rik dekoration av silver gjort med en teknik som kallas ”tauschering” ädel metall har hamrats in i spår på järnet. Annars får yxan ses som ett vanligt verktyg för de flesta. Man timrade eller fällde träd med dem. När det så behövdes användes de som vapen. Modellen kunde vara som på bilden nertill skäggyxa eller bredyxa.

 

Vikingarnas långskepp var byggda som krigsfartyg, snabb kunde de färdas i ca 11–14 knop, drevs oftast av 12 par åror. Seglen var stora fyrkantiga och gjorda av ylletyg.
Läs mer om vikingaskeppens konstruktion, segeltillverkning och berömda skepp och deras vikingahärjningar.

 

Runor finner man på vapen och smycken. Bland de äldsta runorna som har hittats i Sverige finns på en spjutspets från Mos i Stenkyrka på Gotland. Den är från mitten av 200-talet e. Kr. Det finns bara fem runor på spjutbladet. Översatt till latinska bokstäver står det ”sioag”. Ingen vet säkert vad det betyder.
Lär dig mer om runsystemet, hur de lät och ta del av ”Ingvar den vittfarnes” resa österut omkring 1040.

 

Pilbågen
Som jaktvapen var pilbågen utmärkt men förekom också mycket i strid. Stridsuppställning med bågskyttar i främsta ledet förekom och Normanderna fortsatte att använda sig av bågskyttar. Ett effektivt vapen som öppnade striden på långt håll innan själva handgemänget började.

pilbåge

Läs mer om det vikingatida bågskyttet i Birka

Kvinnliga vikingakrigare

En intressant grav från Birka som först beskrevs som en manlig vikingakrigare och senare visades sig vara en kvinna har väckt intresse runt om i välden. Graven grävdes ut under Hjalmar Stolpes utgrävningar under slutet på 1800-talet. Graven består av resterna från en krigare, omgiven av olika vapen, inklusive ett svärd och pansarbrytande pilspetsar. I graven fanns också två hästar och en komplett uppsättning till ett brädspel.

Strukturen hos vissa skelettdelar tyder starkt på att hon var kvinna. Dessa gravfynd av vikingatida krigare har varit av samma typ i över ett sekel. Arkeologerna har därför gjort en DNA-undersökning av skelettdelarna för att kunna bestämma könsidentifiering baserad på X- och Y-kromosomer. Undersökningen konstaterade att skelettet innehöll X-kromosomer, men saknade Y-kromosomer, vilket innebar att krigaren en kvinna.

Illustrationen Þórhallur Þráinsson ©Neil Price

Spelet som följde med i kvinnans grav visar att hon har varit en officer, någon som arbetade med taktik och strategi och kunde leda trupper i strid. Krigaren begravdes i vikingasamhället Birka under mitten av 900-talet.

Krig under vikingatiden var inte en ämnat endast för män. Även kvinnor hade höga positioner på slagfältet. Det visar en ny DNA-undersökning av en vikingatida krigare från Birka som har gjorts av forskare vid Stockholms universitet och Uppsala universitet. Studien är den första i sitt slag som kan visa genetiska bevis för att krigaryrket var öppet för kvinnor under vikingatiden.

 

Se filmen om svärd från Historiska museet hur vapen användes under vikingatiden.

Allan Kvalevaag
2022-10-13