Jenny Othilie Johannessen

Translate

Jenny Othilie Johannessen föddes 9 maj 1903 på Skolegatan 16 i Stavanger som första barn i en syskonskara om tre. Hennes mor Ingeborg Kirstine arbetade som fabriksarbeterska och hennes far Andreas var matros. Vanliga sysslor för dåtidens invånare i Stavanger. Jenny var min farfars systerdotter.

Hon konfirmerades 2 december 1917 och redan som 16, 17 åring arbetade hon vid en av alla Stavangers konservfabriker. 1924 fanns det bara i Stavanger 75 ”hermetikkfabrikker”. Vilken eller vilka fabriker Jenny arbetade vid känner vi inte till. En fiskeindustri hade brett ut sig och slukade mycket arbetskraft, främst kvinnor. Inte konstigt att hon engagerade sig i arbetarrörelsen. Fackföreningar hade funnits sen länge men även kvinnorörelser hade startats.

Några av Stavangers hermetikkfabrikker / konservfabriker.
Central Canning Co etablerat i Verksgata 13, verksamma mellan 1915–1981.
West Norway Canning Co. etablerat i Store Skippergata 4, verksamma mellan 1915–1923.
Standard AS Ltd. etablerat i Verksgata 31 verksamma mellan 1922–1970.
Saturn Canning Co. etablerat i Store Skippergata 4, verksamma mellan 1922–1925.
Trygve Olsen & Co as etablerat i Verksgata 15, verksamma mellan 1924–1971.
Atlantic Cannic Co. A/S etablerat i Nedre Banegate 19–21, verksamma mellan 1925–1981.
Lokalhistorikern Erling Jensen har skrivit om flera av dessa fabriker på sin sida.
Hermes Canning 
Mira
Stavanger Preserving Co
Braadlands

Stavangers kvinnliga konservfabriksarbetareförening bildades 5 november 1901, årsavgiften var 1 krona.

Bakomliggande orsaken var Bleckslagare konflikten i Stavanger 1901. Den handlade ursprungligen om arbetstidens förläggning. I en anteckning från konservindustrins historia skriver Carl Fred Kolderup ”Vid det här laget handlade konflikten inte längre bara om arbetstidens längd, den hade nått den punkt att flera kvinnor hade ”satt sig vid lödborden” De hade delvis tagit över männens sysslor. Detta tillsammans med kvinnorna som nämnde att de inte var organiserade blev de inte längre hängande i luften. Kvinnorna hade börjat gör sig hörda.
Fabrikskvinnor hade skrivit 27 februari 1901 i Stavanger Aftonblad  en uppmaning ”Da vi ikke er organiserede og saaledes ikke har nogen talsmand, anmoder vi herigjennom vore ærede principaler om at faa beholde vor gamle middagstid kl. 12. Som enhver kan forstaa, har en flerhed av os kvinder familie, og da at to middagstider er ikke hyggeligt, Vi har ingenting mod omlægning av arbeidstiden forresten, bare vi faar beholde vor gamle middagstid. Fabrikkvinder.”

 

Massmöte, uppmaningen inskickad till Stavanger Aftonblad 9 mars 1901 och är undertecknad av Stavanger Bleckslagareförening, som endast bestod av män. Var det ett försök från deras sida att skaffa sig stödtrupper i den spända situationen? Föreningens ordförande hade offentligt hotat alla ägnade sig åt strejkbryteri.

”Hastemøde. Samtlige kvindelige hermetikarbeidersker innbydes herved til Møde i Tømmer- og Indredningssnedkrenes nye lokale ”Samhold” i morgen, Søndag den 10de kl. 6 Efterm. til Drøftelse av Opprettelse av Fagforening. Fru Gjøstein holder Indledningsforedrag. Alle kvindelige Arbeidere ved de hermetiske Fabriker maa møde. Kun for Kvinder. Indgang fra Hetlandsveien. Stavanger Blikenslagerforening.”

Det hade börjat röra på sig bland Stavangers arbetade män och kvinnor. En kamp som än idag fortsätter mot orättvisorna på arbetsplatserna.

 

Stavangers ”Kvindelige hermetikarbeideres” första ordförande var Anna Gjøstein som valdes bland 60 deltagare. Stavanger blev därmed den tredje kvinnliga arbetarföreningen i landet. De drev många frågor genom åren. De drev som första förening frågan om skolköksundervisning. De var också drivande i frågan om skollunch ”Oslo-frokosten”. Allt detta ser vi som självklarheter idag. Viktigaste frågan var dock allmän rösträtt, medlemmarna anslöts sig till ” stemmerrettsforening” rösträttsförening där Anna Gjøstein också blev ordf. Deras arbete belönades 1913 med allmän rösträtt i för alla medborgare, kvinnor som män.

Vid första årsmötet var de 100 medlemmar. Flera andra krav lyftes fram som yrkesskola i hushållning, ekonomi, kommunalt barnhem. Kommunal husmorsskola 1912 vilket Stavanger var först i landet med och många andra frågor drev föreningen. På 50-årsjubileum var Jenny invald i styrelsen. Jenny gick med som 23 åring i föreningen 1926. Hennes arbete i föreningen blev som kassör.

Jenny gifter sig 23 september 1922 med Hugo Antonius Jacobsen som var två år äldre, han arbetade som dunkBødker på en dunkefabrik. Troligen var det Stavanger Tønnefabrikk som låg i Strømsteinen, östa delen av staden.  En dunkBødker var en person som tillverkade trummor, tunnor, hinkar och baljor och förknippas ofta med smör/margarin fabriker. Stavanger Smørfabrik som bildades 1887 hade behovet av denna typ av förpackningar. Var Dunkefabriken låg i Stavanger känner vi inte till. Även Hugo var aktiv inom fackföreningsrörelsen.

De fick tre barn Henry Andreas 1925, Else 1930 och senare kom Alf Hugo 1943. Eftersom familjen behövde mer plats var en ny bostad högt upp på önskelistan. 1938 skulle Stavanger sälja fem hus i Vidarsgata, insatsen var 500 kronor vilket var mycket vid den tiden. Hugo hade börjat som chaufför på Samhold fabriker. Samhold var en margarin- och brödfabrik som etablerades 1911. De behövde chaufförer som körde ut deras varor till affärerna.

De kunde låna de 500 kronorna av en arbetskamrat till Jenny. Med ett eget hus på Vidarsgata 5 flyttar även Jennys föräldrar in, Andreas Johannessen (1878–1947) och Ingeborg Kirstine Pedersdatter Kvalevaag (1872–1949). De hade blivit gamla och sjuka, Sykehjemmene, vår tids vårdhem var ännu inte uppfunna.

Barnen gick med i Arbeidernes ungdomsfylking (AUF) som är det norska Arbeiderpartiets ungdomsförbund och Norges största politiska ungdomsförbund. När de firade 10 november 1951 50 års jubileum i Kvinnoföreningen, då var det artikel i tidning om evenemanget. När barnen var vuxna och hennes man dog 1967 fick hon mer tid till sina möten i arbetarrörelsen. Hon har alltid varit frisk förutom ett lårbensbrott. Arbetade tidigt men olika sysslor, under nästan ett års tid gick upp på morgonen för att gå in till byn, Stavanger för att hämta tidningarna och sen tillbaka för att dela ut Rogalands Avis till abonnenterna på Våland.

Hon var medlem i Kvindelige hermetikarbeideres forening och sedan Norsk Kommuneforbund  som var ett norskt fackförbund, bildat 1920 som Norsk Kommunearbeiderforbund. Namnet Norges Kommuneforbund kom 1923. Det var Norsk Arbeiderforbund som tog initiativet till att bilda kommunförbundet som startade med 3 280 medlemmar. Kommunalförbundet var anslutet till Norges LO.

Jenny som alltid varit frisk, förutom ett lårbensbrott, bodde hemma tills hon var 97 år innan hon flyttade in på Domkirken vårdhem.
Hon firade sin 100 årsdag på vårdhemmet. Jenny avlider 28 januari 2006 i en imponerade ålder, nära 103 år gammal.

Allan Kvalevaag
2025-01-14