M/S Håkon Hatløy

M/S Håkon Hatløy var på väg till Jovik 18 feb 1973 med en last av gråsej då fartyget förliste vid en explosion i Magerøysundet, Nordkapp vid kl. 14.00. Orsaken har förklarats, det kunde vara en mina från andra världskriget vilket de flesta tycker är mindre troligt. De allra flesta minorna togs upp redan på 1950-talet. Mer troligt är att en karbidtunna som blev vattenskadad. Då den kom i kontakt med vatten bildades acetylengas som är mycket explosivt. Båten var byggd 1956 i stål och explosionen var så kraftig att den slet upp hela bogen på fartyget, som sjönk omedelbart på någon minut. Endast fyra av besättningen på 10 man kunde räddas. Fyra av dem fanns i styrhytten och skepparen hann kasta en räddningsflotte överbord och hoppa i vattnet för att simma till flotten.

Karbid används inte direkt vid fiske för att fånga fisken. I stället används den i lampor för att ge belysning vid fiske. Eller som här, där det kastades i vattnet för att hålla fisken kvar i noten. Karbidlampor, som fungerar genom att vatten reagerar med ämnet och bildar acetylengas som brinner, användes för att locka in fisken i noten. Fiskarna lockades till ljuskällan och kan då lättare fångas.

Det var en 100 kg ståltunna för karbid som sprängdes. Kvar fanns ca: 70 kg efter användning vid sillfiske runt Shetlandsöarna. Förmodligen hade locket på tunnan inte förslutits väl utan vatten kunde ta sig in. Varvid acetylengasbildades och antändes, hur vet man inte.

Händelseförlopp:
Fartyget var på väg in till hamn med sin överlast av fisk. Sex av besättningsmännen, alla utom en av de omkomna, befann sig vid fördäck. De andra fyra ur besättningen befann sig akterut i styrhytten och blev vittne till explosionen. Det var skepparen Kåre Karsten Hevrøy, Stuart Kjell Staalesen, maskinisten Harry Magne Storstein och notbasen Håkon Reidar Hatløy som befann sig i styrhytten. Karbidtunnan stod innanför dörren och hade använts tidigare vid annat fiske, dock inte vid detta fisketillfälle av gråsej. När explosionen skedde kastade Kåre Karsten ut livflotten i vattnet som genast blåste upp sig varav han kastade sig i vattnet och simmade 200 meter till flotten. Stuert Kjell följde strax efter. Maskinassistent Jan Ivan Martinsen som befunnit sig förut hade tittat in genom dörren och sett tunnan stå där, ingen lukt eller ljud hördes från den då. Han tog sig akterut strax innan explosionen skedde. Jan Ivan kastades av tryckvågen ner mot durken för att ta sig överbord och simmade till livflotten. De tre blev 15 minuter senare upplockad av M/S Ringo. Maskinisten Harry Magne nådde aldrig livflotten och blev i stället strax upplockad av M/S Ringo som hade kastat i en livboj.
Själva explosionen uppstod då rummet under trålen fylldes med acetylengas. Vatten hade tagit sig nästan upp till dörrtröskeln till lastutrymmet, som hade orsakats av slagsidan, då manskapet blev beordrad av skepparen att länsa lastrummet. Fartyget hade fått en babord slagsida.

Håkon Reidar som var en av de som skulle länsa tog sig tillbaka till skepparen och meddelade att det var omöjligt att ta sig in. Dörren stod öppen då skepparen saktade ner farten för att komma i lä. Manskapet som skulle länsa blev kvar framför den öppna dörren. Fartyget kom allt närmare land i lugnare vatten när explosionen inträffade. Hela fartygsbogen lyftes upp i explosionen i ett eldhav och det uppstod kraftig rökutveckling.

Det sista skepparen Kåre Karsten såg var när notbasen Håkon Reidar försökte skära av en stropp till livbåten och att maskinisten Harry Magne tog sig ner i maskin för att få i gång vinschen. Det fanns ingen tid att få ut någon livbåt. Hade de fått i gång vinschen och båten kommit ut hade nog Håkon Reidar klarat sig. Nu bara försvann han.
De fyra överlevande och nerkylda togs i land till Honningsvåg.