| Noteringar |
- Han tjänstgjorde i 2:a världskriget
- Vi fick följande information från PR-huvudkontoret med 2d infanteridivision i Belgien. Första löjtnant Kenneth L. Boesiger, O-1314745 från Cortland Nebraska, tilldelades nyligen bronsstjärnemedaljen för hans galanteri i aktion den 17 december 1944 av den kommande generalen, generalmajor Walter M. Robertson. Han är närmaste släkting till fru Myrtle C. Boesiger och son till herr och fru WO Boesiger från Cortland. Här är hans berättelse. Den 17 december 1944 utsattes företag B, i ett defensivt läge nära Hunningen, Belgien, för en intensiv artilleribarriär, följt av en stark infanteriattack, som snart sopades in i 2: e platonområdet. 1: a Kenneth L. Boesiger, en pjutledare, observerade brutet av attacken som föll på den högra halvan av hans pottonsektor, säkrade några män och vinkade dem att följa honom medan han ledde vägen över femtio meter terräng som svepades med maskingevär och handeldvapen. När han når en position där han kunde skjuta mot fienden, satte han in sina män och engagerade sig i en ond brandkamp med fienden på ett tomt område. Efter att detta fiendens hot hade avvisats, ledde Lt Boesiger denna grupp tillbaka till företagets CP, säkrade ammunition för 2d-pelotonen och började tillbaka till sin egen CP, där striderna var tyngst för tillfället. Fiendebranden blev så intensiv att Lant Boesiger och hans män tvingades krypa de senaste femtio varven för att nå sin CP. Han riktade sedan elden på sin egen peloton, medan han orolig exponerade sig för fiendens eld. Kl. 0200, 18 december, fick lant Boesiger besked om att dra tillbaka sin pelodon. Han lyckades flytta sin platon ut ur området i fullständigt mörker, trots att det fanns fiender blandade med sina egna män. Hans mod och orubbliga ledarskap var i hög grad ansvariga för att slå upp upprepade attacker på hans peloton under svåra förhållanden. ** från okänd klippning av tidningar
15 mars 1945Tyskland på RhenDear Mr. Baker; - Medan jag sitter här på mitt hotellrum och lyssnar på en tysk vals på Victorola, ska jag försöka skriva några rader så att du vet att jag fortfarande sparkar gong runt. Sedan jag sist skrev dig har vi varit ganska upptagna; mitt företag var på väg mot Rhinen och så på grund av det snabba framsteget och det heroiska arbetet hos några av de bästa soldaterna i världen, ligger nu min peloton på ett hotell vid bankerna nära Rhen. Låter bra, eller hur? Men om du kunde se soldaterna slåss, sova i leriga rävhål med tyska artillerier falla runt omkring, bara för att stå upp på de små timmarna på morgonen för att slåss som djävlar (eller hjältar) igen, skulle du veta att fånga ett hotell och dess bekvämligheter är lite tillräckligt tack vare dem. Min hjälpman under den sista körningen, behandlade sju sårade soldater i ett minfält, med full hänsyn till hans egen säkerhet. Han visste att han också befann sig i ett hett "gruvfält, eftersom det var så som de sju soldaterna skadades av" Bouncing Bitties "och" Shoe Mines ". Undrar du varför jag kallar dem världens bästa soldater? Som alltid är lt KL Boesiger ** Från och okänd tidningsklippning
|
1920 - 2002 (82 år)
