Menu

John Hauge

John Hauge bondpojken som tidigt blev faderlös vid nio års ålder, undrade vad han skulle ta sig för här i livet. Hans far John Trulsen som var född 1804 drev ett bruk på Hauge i Skåre och var affärsman. Han var gift med Anna Malene Nilsdatter som föddes på Hindersraker, Avaldsnes 1811. Fadern dog av den 22 maj 1859 av ett olycksfall, ombord på Jagten ”Anne Malene” mellan en resa från Haugesund till Göteborg. Han efterlämnade han sig en hel del pengar. John fick Tønnes Eide som var byns ordförande till förmyndare. De allra flesta pojkarna som växte upp på Hauge vid denna tid var intresset stort för båtar och sjöfart. År 1863 fick han en lärlingsplats vid Ole Michael Christiansens varv i Haugeverven. Han var då tolv år gammal och timlönen fyra shillingar. Det var hans förmyndare Tønnes Eide som försåg honom med lärlingsplatsen.

John var både duktig och villig att lära sig yrket. Tre år senare reste han till Bergen. I staden mellan bergen låg fartygen majestätiskt och lockade både sjömän och åskådare. Detta var ett mecka för John. Här i denna idylliska stad fick han plats hos den berömda skeppsbyggaren Ananias Christopher Hansen Dekke.

Dekke gick tidigare i lära på Georgernes varv på Nordnes i Bergen och efter några år revolutionerade han varvsindustrin i Bergensområdet. Dekke var även personlig lärare för ett antal skeppsbyggare och höll en skola på varvet. År 1866 bjöds John in till det årliga mötet för Institution of Naval Architects i London med Storbritanniens mest kända skeppsbyggare, och på världsutställningen i Paris 1867 vann han som 16-åring en bronsmedalj i klassen fartygsmodeller.

John Hauge fick all kunskap han kunde från Dekke. Han studerade varje detalj av fartygen i fjorden och drömmen var att bygga sitt eget fartyg. Efter att ha avslutat sin lärlingsutbildning reste han till England där han studerade skeppsbyggnad i några månader. John Hauges förmågor hade nog imponerat på Dekke, för när läraren blev ombedd att bygga en större bark rekommenderade han entreprenörerna att ge uppdraget till den 18-årige John Hauge. John drev sitt eget varv i Haugesund och byggde sitt första fartyg innan han var 20 år gammal.

När han var 27 år gammal tog han en guldmedalj på världsutställningen i Paris 1878. Denna gång fick han medaljen för modellen av Zippora i klassen för fartygsmodeller. Och när hans mästerverk, fullriggaren Zippora anlände till New York, fick fartyget en gåva från hamnmyndigheterna, helt enkelt för att det var det vackraste fartyget som anlöpt staden!

 

Klicka för mer info

John Hauge fick kontrakt och på ett nedlagt varv på Risøy i Haugesund och började arbeta på barken Augvald. Fartyget överlämnades 1871 till mycket nöjda ägare. Uppdragen stod nu på tur för John Hauge som redan hade blivit erkänd och respekterad. Året efter överlämnandet av barken Augvald fick han återigen positiv respons. Denna gång från den 17-åriga Ingeborg Ingeborg Thomine ”Mina” Torgersen som tackade ja till att bli hans hustru. Det blev ett långt äktenskap som gav dem många barn. Hela tretton barn skulle komma till välden, tyvärr dog tre barn innan de fyllt ett år.

Det gick bra för John och Ingeborgs barn. Magnhild gifter sig med den kände organisten Ingarth Rojahn, ingenjören John Alexander Hauge gifter sig med lärarinnan Nicoline Pauline Ellingsen, exportören Nicolay Severin Hauge gifter sig med Ingrid Elisabeth Halvorsen som arbetade som telegrafist. Amalie Hauge gifte sig med advokaten Gabriel Arnoldus Krogh Faye, Mina Hauge arbetade som telegrafist gifte sig med tandläkare Bjarne Housken. Sigurd Hauge gifte sig med danslärarinnan Dagny Konstance Meyer. Audun Hauge arbetade som kontorist och gifte sig med Ingeleiv Dagsland och Madlin Hauge gifte sig på äldre dar med Thorbjørn Roaas.

Efter att ha fått en lärlingsplats som tolvåring kunde han bara elva år senare köpa Ole Michael Christiansens varv på Haugeverven, där han själv varit lärling. Här fortsatte han sitt arbete med att bygga skonare och både barkskepp, fullriggare och skonare skepp levererades till in- och utländska rederier.

Klicka för mer info

John Hauge hade nu nått sin storhetstid. Ångfartygen hade fått fotfäste inom sjöfartsnäringen och redarna ville inte längre ha segelfartyg. Arbetet på Haugeverven bestod nu mest av översyn och underhåll av barkfartyg och fullriggare. Skulle John Hauge överleva som skeppsbyggare måste han investera i byggandet av järn- och stålfartyg.

Haugeverven byggdes successivt ut med köp av intilliggande fastigheter och planarbete och utfyllnad i havet inleddes med sikte på att bygga ett modernt varv. 1906 köpte John Hauge maskiner, verktyg, teknisk utrustning och en patentfrigivning från det konkursartade Hasseldalens Järnskeppsbygge i Grimstad. Utrustningen transporterades till staden med barkskeppet Haugesund, som John Hauge själv lät bygga åt redaren Arne Lothe år 1876. Patentsedeln kunde ta fartyg upp till 3 000 ton dödvikt och varvet fick många nya uppdrag efter det att det förvärvades. Tidningen Haugesunderen bevakade händelsen när det första fartyget drogs upp på den nya slipbanan i januari 1908.
”Under hurraer og salutt ble damper ”Mercur” onsdag trukket opp på Hauges nye slipp. Alt gikk utmerket.”

Klicka för mer info

John Hauge närmade sig nu 60 år, och ville lämna över till yngre krafter. År 1907 grundade han och hans son John Alexander Hauge varvet Hauges Järnskeppsbygge. Redan 1911 hade varvet blivit det största i Haugesund med 100 anställda. Verksamheten vid Hauge’s Iron Shipbuilding var under de kommande åren främst koncentrerad till reparationer och klassningsarbete samt underhåll.

År 1913 tilldelades varvet ett kontrakt om konstruktion av två små reguljärbåtar. Det var rederiet Nordre Bergenhus Amts Dampskibe som senare bytte namn till Fylkesbaatane i Sogn og Fjordane som de mothärdade båtarna. De fick namnet Florøy och Vaagsøy och överlämnades till rederiet 1914.

Under första världskriget byggdes inga nya fartyg på varvet. 1917, när John Hauge var 66 år gammal, insåg han att tiden som segelfartygsbyggare var över. Han lämnade över företaget till sin son John Alexander, som blev vd. Samtidigt ombildades företaget till ett aktiebolag. John gifte om sig 1914 med den yngre Bergensflickan Dorthea Jensine Lunde, född 1880. De flyttade till Köpenhamn 1918 efter att ha sålt sitt företag och att han inte ville betala ett skattekrav från den norska staten på försäljningen. Alla de mer än 100 anställda fick var och en en extra veckolön vid försäljningen, han var mån om de anställda. John köpte ett hus i Klampenborg, norr om Köpenhamn dit de flyttade. Tillsammans fick de två barn, Otto som föddes i Bergen 1916 och Finn som är född i Köpenhamn 1919. De bodde kvar i Köpenhamn fram tills John dog 1929 i Haugesund, 78 år gammal.

Den sista båten som byggdes på varvet hette M/S Maaløy. Fartyget överlämnades i maj 1930 för att bli tyst på Hauges Järnskeppsbygge. Först i mars 1933 blev det nytt liv när några av de tidigare anställda fick hyra verksamheten. År 1934 rapporterades att företaget hade omkring 25 anställda. Bergen Privatbank hade kontrollen över varvet och trots att tiderna förbättrades i slutet av 1930-talet beslutade banken 1937 att sälja anläggningen med maskiner och utrustning till Fredrikstads fartygsdemontering.

Det skrevs en fin artikel om John Hauge liv den 23 feb 2003 i Haugesunds Avis till minne om att han föddes för 150 år sedan.

Fartyg byggda av John Hauge vid Haugeverven

Barken Augvald – 1871. Fotografi av målning, Norsk Maritimt Museum

Barken Karmt – 1872. Förliste samma år
Skonaren Maria Berner – 1873. Grundstött 6 april 1916 i Frederikshavn
Fullriggaren Oregon – 1874

Barken Vikar – 1875.  Såld 1916 till USA, nytt namn Brown Brothers

Fullriggaren Haugesund – 1876

Skonertbrigg Garibaldi – 1876. Oljemålning, Luigi Antonio, Bergens Sjøfartsmuseum

Barken Vanadis – 1877. Oljemålning av T. Bourke, Stavanger sjøfartsmuseum

Barken Elisa – 1878. Akvarell, Stavanger sjøfartsmuseum

Fullriggaren Zippora – 1878. Ankrade i Byfjorden, Stavanger byarkiv

Allan Kvalevaag
2022-03-19